Solen har hittat till Norrköping och jag tillbringar större delarna utav mina dagar i Vasaparken. 

Sätter mig på gräset och lutar ryggen emot en tegelvägg, tar av mig skorna och jackan och bara njuter av att kunna känna värmen utan att behöva frysa trots att det bara är Mars. Skönt. 

Men med våren och solen kommer också den satans jobbiga allergin och ögonen och näsan kliar så pass att jag bara vill be Tobbe trollkarl trolla bort både ögonen och näsan på mig ett tag. Men hur skulle de se ut egentligen?.

 

Idag har jag iallafall suttit i parken i några timmar och läst bok. Samtidigt som jag bränt mig på bröstet. Det börjar nästan bli lite tradition att bränna mig såhär års. Lite skoj. 

Vad som är mindre skoj är att jag kom och tänka på när jag brände mig i Frankrike i somras när jag var där på rivieran.

 

 

På måndag börjar allvaret igen och jag ska sätta mig framför en whiteboard tavla och befinna mig på en 3 månaders lång kurs. På ett vuxendagis som min fina vän så fint beskriver det hela. Hon om någon borde veta, eftersom att hon har tillbringat 3 månader där precis. 

 

Jag har haft två händelserika veckor nu och ser ändå fram emot att få komma tillbaka till lite normala rutiner. 

Dom här två veckorna har bl.a innehållit en massa sovmornar, shopping, träffat fina vänner, legat däckad i en jätteförkyldning, vart i Linköping med bästa Thildur, fixat ihop ett nytt sängbord av gamla böcker ( visar er senare i veckan när allt är 100% klart ) och jag har även blivit påkörd av en bil när jag cyklade över ett övergångsställe... 

 

Vet att ni är några som undrat hur det gick till och hur det är med mig, och jag mår bra. Inga skador alls förutom några skrapsår på ena benet som blev när jag flög av cykeln. 

Började med att jag stannade vid övergångsstället eftersom det var väldigt mycket bilar och jag tänkte att jag kunde vänta tills bilarna lät mig cykla över. 

Det dröjde ju såklart inte länge innan bilarna ifrån båda sidorna stannade och signalerade att jag kunde cykla över, så jag tog fart och gav mig ut på vägen när bilen ifrån höger börjar köra samtidigt som jag är mitt ute på gatan och jag hinner inte cykla över innan bilen träffar halva cykeln och jag flyger av. Försökte slänga mig åt trotoaren för att inte bli påkörd, vilket jag lyckades med. Bilen som körde på mig stannade dock inte utan körde bara vidare och struntade i allting. 

Under tiden hade ju andra personer sätt allting och var snabbt framme vid mig och frågade om jag var okej, vilket jag var. Jag var mest orolig över att min älskade cykel var förstörd, men även den hade klarat sig. 

Några snälla personer erbjöd sig att ringa både polis och ambulans men jag är ju envisare än en åsna och ville verkligen inte åka in till sjukhuset och eftersom jag heller varken såg regnumret eller vad det var för bil kändes de onödigt att dra in polisen också. 

Utan jag tog cykeln och gick hem istället ( 50 meter bort ). 

 

Hade ju en himla tur, hade ju kunnat gå riktigt illa. 

Skrapsåren är nästan helt borta och om någon vecka kommer man inte märka av någonting. :))