Vad händer när man vetat så himla länge att gnistan redan slocknat - men att man inte vågar bryta sig loss? Man växer ifrån varandra.

Man står framför spegeln och gråter samtidigt som man bestämmer sig för att släppa taget och ta steget. Man intalar sig själv att man faktiskt inte alls kommer bli ensam för resten av livet, att man är ung, man intalar sig själv att man inte behöver må dåligt i ett förhållande, man intalar sig själv att man måste tänka på sitt eget välmående också. Man ska inte känna sig ensam och meningslös i ett förhållande. Man ska inte behöva leva i en bur och kvävas.

Att såra någon man bryr sig så mycket om gör fruktansvärt ont, det kommer alltid göra ont att såra någon. Men mitt i allt det där får man  a l d r i g  någonsin glömma bort att man måste vara ärlig mot sig själv och att man är huvudpersonen i sitt eget liv, hur egocentriskt det än kan låta.